Den här veckan har varit väldigt givande. Vi hade ett
litteraturseminarium på måndagen, där vi utgick från uttryck, intryck
och avtryck. Det var ytterst intressant, då vi i början delades i
grupper för att diskutera hur var och en började att tala och skriva. Vi
pratade bland annat om utvecklandet av ett metaspråk, det vill säga att
kunna se sammanhang och om skillnaden mellan ikon, index och symbol. Vi
utvecklade även frågor kring boken. En fråga handlade om hur man skulle
kunna balansera ungdomskulturen med de traditionella kunskaperna i
undervisningen. En annan handlade om hur vi ska kunna utveckla det
kritiska tänkandet om inte bild finns som ett ämne på skolan. En grupp
tog även upp en fråga om att varför har vi bildlärare tendensen att
försvara vårt ämne, vilken jag satt och funderade på jättelänge. Genom
att försvara vårt ämne hela tiden, gör vi själva det till en grej, att
bilden är ett speciellt ämne som ständigt måste reflekteras över. Det är
givetvis ett speciellt ämne, men genom att uppmärksamma ämnet på det
sättet, hjälper vi inte att upplysa vår omgivning om dess betydelse.
På tisdagen gick jag med Maja och Micaela till Galleri Box, där vi
fick se en kort film på 3 minuter ungefär, som heter "The Seal". Filmen
handlar om en kvinna som tror att hon kan skada sitt barn i magen och
för att undvika dessa tankar inbillar hon sig själv att hon är en säl.
Därför att om man är en säl, föder man inget dött eller sjukt barn. Jag
tyckte filmen var väldigt unik, har inte sett något sådant tidigare.
Jagt får en känsla av att det egentligen handlade om rädslan att förbli
ensam eftersom kvinnan pratade i början också om hur hon ska bli gravid.
Vem som ska hjälpa henne bli gravid? Hon vill bara ha ett barn, någon
som är vid hennes sida.
På onsdagen fick vi våra andra assignment som handlade om att
diskutera med någon vi känner krin vår framtida lärarroll och sedan
teckna av resterna. Jag lunchade med Micaela, Hanna och Anders och sedan
började jag teckna av, men av någon anledning kunde jag inte bli klar,
jag hade inte lust att teckna av det jag höll på med. Sedan kom jag på
att jag ville diskutera med min mamma om min framtida lärarroll, därför
gjorde jag det och sedan tecknade jag av resterna och blev då klar. Det
vi diskuterade med mamma var hur svårt det ändå kan vara att få jobb som
lärare, det vill säga att man måste kämpa för att bli den lärare man
vill. Vi pratade även om hur man ska vara så mycker pedagogisk som
möjligt. Min mamma är själv lärare och därför flöt diskussionen på
ganska bra.
På torsdagen hade vi intro för gestaltning. Det var verkligen
jätteroligt! Vi gjorde trädet med orden igen, där vi skulle skriva
lappar, inspirerade av ordet jag. Sedan valde vi ett ord var och därmed
bildade vi ett varsitt land i salen med tejp som gränser. Vi valde flera
lappar av trädet som skulle associeras med vårt land. Efter det skulle
vi koppla till dessa länder som vi ville koppla oss till och sedan
skriva ett ord för varje land vi såg. Sedan gick vi en runda och
lyssnade på två ord var som fascinerade oss mest och ett som vi inte
riktigt visste varför det fanns, vi fick då även svar på varför de
skrevs. Sist men inte minst, skulle vi, delade i två grupper, finna ett
mott och en dans.
Denna övning var en väldigt bra sådan för att ta tag i
kreativiteten som finns inom oss. Man fick så många bilder i huvudet,
där man också funderade över valen som varje klasskamrat gjorde. Det var
en övning som jag definitivt kommer att använda mig av när jag själv
blir lärare.
På fredagen hade vi ett sokratiskt samtal, där vi diskuterade kring
vilken ställning vi skulle ta ifall det skedde krig i Sverige med tanke
på alla dessa reklambilder av försvarsmakten, där det står: "Vad håller
du på med?". Det togs upp olika åsikter, och det är ett väldigt svårt
val. Vad ska man göra i en sådan situation? Kommer man försvara sitt
land eller kommer man att fly? Jag tror att jag kommer att fly, men om
och när den stunden kommer, så vet man inte riktigt. Det enda jag känner
att jag vet är att jag kommer förmodligen få en shock.
Hej då!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar