Reflektion kring redovisningen av våra projekt.

Redovisningen av våra projekt skedde under onsdagen och torsdagen. Det var väldigt lärorikt att opponera på en annans arbete samt att få kritik för hur man har gjort med sitt arbete, hur andra har tolkat projektet men även sin process, vad som kunde ha gjorts bättre.

Samtidigt som det har varit lärorikt så har det under vissa stunder varit lite för ansträngande att fokusera på varje opposition. Om jag hade fått fatta ett beslut om hur redovisningarna skulle arrangerats, så hade jag delat upp klassen i två gruppen som under handledningarna. Men den här gången hade jag blandat grupperna så att man fick höra nya saker istället för repetition av vad man redan hade hört. Det hade nog varit skönt för både lärarna och oss.

Jag fick möjligheten att opponera på Eriks arbete. Det var väldigt roligt att opponera på ett arbete som man inte visste så mycket om innan man hade förberett sig. Det var mer spännande att se hela processen. Jag försökte använda mig utav lärarnas frågor som hjälp till min opposition och jag frågade Erik efter om han drog nytta av min kritik och han svarade ja. Det blev bra. Han var ganska enkel att följa, han var utförlig med hur han arbetade, med vad och varför. Jag anser att med chansen att få opponera på ens arbete, lärde vi oss hur vi ska bemöta eleverna när det kommer till att kritisera deras arbeten, hur vi vi ska ge konstruktiv kritik.

Lisa var den klasskompisen som opponerade på mitt arbete. Jag gillade hennes opposition för att hon var lätt att följa när hon förklarade hur hon tolkade mitt arbete. Som jag sade då, hade jag själv problem att förklara vad jag ville säga med mitt arbete, därför var det skönt att höra hur hon tolkade det. Hon nämnde saker som hon hade observerat, som inte ens jag hade tänkt på att lyfta upp i mitt arbete. Det fick mig att inse hur olika vi alla tänker och tolkar och det är lika fascinerande varje gång. Som framtida lärare måste man tänka på att eleven inte kommer tänka som oss och att vi inte kommer tänka som hen. Men även om så, handlar vårt arbete om förståelse hur olika vi tänker och skapar.

Den didaktiska frågan som jag har tänkt på sedan vi hade redovisningen var följande:

Hur ska vi som lärare få alla våra elever att vilja kritisera och få kritik på deras arbeten utan att vara rädda?

Det är en fråga som jag har tänkt på eftersom jag, trots att jag är student, har svårt för det. Då kan jag tänka mig att många gymnasieelever också har det.

En bild på presentationen på mitt arbete:

Gestaltning

Ändrade lite på huvudet där så det smälter bättre in med berget!

Slutreflektion

Titeln på mitt gestaltningsarbete är:

"Ditt livs historia är en verklighet"



Jag har lärt mig att den första idén som kommer upp när det kommer till att skapa någonting, behöver inte vara samman som den man får till den slutliga produkten. Den kan vara ett steg till ett skapande. Man behöver inte bli frustrerad över att man inte kommit på den slutliga idén till sitt arbete. Jag bytte många idéer tills jag kom fram till att jag ville skapa en tredimensionell bok, men de föregående idéerna hjälpte till i processen. Mitt fokus var på att något relaterat till människan skulle komma ut, att det skulle vara själva exiten.

Jag har köpt mycket material, testat på olika saker som exempelvis film, akrylmålning samt tredimensionella former. Men sedan måste man till slut komma fram till att skapa en idé, det är trots allt ett projekt på tid. De andra idéerna kan man spara till andra tillfällen. Därmed har jag även lärt mig att begränsa mig själv när det kommer till mitt skapande.

Jag har även lärt mig att genom att bara skapa kan man plötsligt komma på olika detaljer till sitt arbete som man inte hade planerat i förväg. Jag håller med våra lärare som säger testa på och se vad som händer. Det blir mycket mer spännande då, även om det kanske inte blir som man tänkt.

Hela arbetet, själva processen, har fått mig inse två anledningar till varför vi fick denna uppgift. Det finns flera men två som jag tänkt extra på.

Den första är att när man blir lärare själv kommer man att ha ett stort urval av saker som man ska lära ut till sina elever och man måste kunna begränsa sig till vissa saker så att man hinner utföra sitt arbete på ett bra sätt med nöjda elever.

Den andra anledningen är att man ska utmana sig själv, testa på olika metoder för att komma till det resultatet man vill med sitt arbete, oavsett vilket arbete man utför. Testa sina gränser.

Ytterligare ett inlägg angående gestaltningen!

Jag blev ungefär klar med min gestaltning i torsdags. Det enda jag har kvar är en detalj på mina sidor som jag glömde av att göra och även skriva ut bilder som ska förstärka associationen mellan mig och boken. Det ska fixas imorgon.
Jag måste erkänna att under arbetet har jag velat fram och tillbaka hur jag ska bygga på boken, och jag förväntade mig inte att boken skulle se ut som den gör. Men ja, hadejag haft en vecka till då kanske den hade sett annorlunda ut. Det vet jag inte. Denna gång skapade jag bara på utan en riktig stor planering, vilket känns underligt.

Inför den gemensamma handledningen

Jag har genom alla idéer som jag fått under denna kursens gång tänkt på hur man får ut någonting känslomässigt, tankemässigt och rent objektmässigt. Till slut, kom jag fram till en idé, vilket jag fortfarande jobbar på, och det är en öppen bok och ur denna ska det komma ut något.
Den centrala tanken som jag vill få fram är att ur böcker får författarna ut till världen så många saker som känslor, tankar, erfarenheter, beskrivningar av bilder osv. Då tänkte jag att jag kunde skapa en bok som får liv, som får ut någonting, och min slutliga idé är att ha en kulle kan man beskriva det som, och uppe på den, finns det ett huvud, som kommer ut. Detta huvud med en hjärna såklart ser över verkligheten och har koll på saker och ting och i denna bok har han nedskrivet allting precis som det är utifrån honom och hans omvärld. Varje människa på denna jord har sin egen bok, där det står allt om sina egna tankar, erfarenheter och så vidare och det personligt, olika från individ till individ. Med ordet bok refererar jag till människans livshistoria.

Jag har tänkt ställa mitt arbete på ett podium som superduperempis har lånat ut till mig (alltså Emelie).

Belysning eller ljud har jag inte tänkt på än och jag tror inte att det behövs.

Jag har kommit på en ny idé som jag kommer hålla fast vid.

Jag jobbar numera med en 3-dimensionell form. Jag håller på att skapa en bok som är öppen i mitten och ur denna ska det komma ut något. Jag har spekulerat länge kring vad det är som ska komma ut. I början tänkte jag att det skulle få komma ut vad som helst, precis vad som helst, som min fantasi skapar. Men sedan tänkte jag att det kanske inte är såcinspirerande för mig, jag vill att det ska få en mening.
Så nu istället tänker jag att jag och några andra ska få komma ur boken. Små människor som jag ska göra av lera.
Tanken min är att när man skriver ner sina tankar alternativt hur man känner i vardagen får man ut det och då läser man vad det är man har tänkt eller känt. Istället för att skriva om det, vill jag hellre få ut det från boken. Vad jag/vi känner är inte väsentligt men själva kopplingen att man får ut det man tänker eller känner på något sätt är det viktigaste. Det låter kanske komplicerat men associationen ligger mellan mig/andra och boken. Boken är den som gör att det skriftliga och exit kommer i bilden.

Kring gestaltningsprojektet #3

Jag har numera kommit fram till en ny idé, och det känns ibland att jag har många idéer men till slut inte genomför dem.

Jag tänker jobba i akrylmålning men även i att få vissa objekt ut ur tavlan/tavlorna (jag är inte säker än om hur många det blir).

Jag har en duk som jag målat i sandrosa kan man säga, jag vet dock inte om jag vill ha det formatet. Jag vill nog ha en större duk men det ska jag klura ut imorn. Jag funderade på att ha ett fönster eller två och en dörr, och från den dörren ska händer försöka komma ut från olika håll. Så är min tanke just nu. Jag gillar att dokumentera min process men jag får så många olika idéer och det kan förvirra både mig och andra.

Antingen ska detta relateras till EXIT på det sättet att objekt kommer ut ur tavlan och även att något försöker komma ut från dörren. Man försöker komma ut ur ett instängt rum/område för att man vill göra olika saker hela tiden men ibland kommer andra saker i vägen som ärenden, men man vill komma ut och njuta, själva viljandet finns fortfarande kvar. Flum flum flum hehe

 Jag har hittills gjort i stort sett balkongen , en korg som ska finnas på balkongen, vindruvor, ett bord och ben men inte färglagt dem ännu Jag använder mig utav silkespapper, kartong, lera och limmar mestadels med limpistol.

Här kommer lite bilder

 

Kring gestaltningsprojektet #2

Hej!

Nu har jag inte lust att göra en film längre och är mer sugen på att måla i akryl. Därför började jag göra en liten målning för att än en gång släppa loss lite. Jag är dock inte klar med den än.

Jag är fortfarande inte säker om hur jag ska fortsätta min gestaltning. Jag tror dock att jag vet mer de närmaste dagarna, så jag ska nog uppdatera detta inlägg för varje dag som går.

Anders kom med en riktigt bra idé idag. Han sade att jag skulle kunna måla i akryl men få vissa drag i mina målningar ut genom tavlan på något sätt. Jag är sjukt sugen på hans förslag.

Kring gestaltningsprojektet #1

Först hade jag tänkt göra en skulptur. Det skulle vara något instängt och det skulle släppas ut något. Såsom med känslor, släppa de fria. Men sedan kom idén med en film, och den idén kom upp under Annas och min diskussion om mina idéer.

Vad hur och varför?
Jag vill göra en film som ska handla om uttryck. Hur man uttrycker sig i relationer, på vilket sätt människor kan förstå varandras uttryck utan att ens prata. Jag tänker inte ta bort en diskussion eller ord men fokusera på blicken.
Om till exempel en människa skulle prata om något som ligger högt i sina intressen och det faktiskt är sant, då skulle man kunna stänga av ljudet och ändå märka till att människan är intresserad av vad den säger. Blicken kan säga mer än vad man tror. Blicken kan inte gömma de riktiga känslorna. Även om man försöker så går detta inte. Man kan se ledsna ögon, glada ögon, besvikna ögon, irriterande ögon, förvånande ögon, stela ögon, förtrollande ögon.
Det beror mer på betraktaren av ens ögon, hur betraktaren ser, märker till dessa skillnader.
Uttrycken som vi gör är en slags exit för våra känslor. De finns inom oss och de kan inte riktigt komma ut, om våra uttryck inte visar dem. Jag vet inte om jag har rätt eller fel, men så känner jag och det är värt att tänka på. Vara mer uppmärksam.
Bara för att en människa säger att den mår bra betyder det inte att det är så.  Hur kan man förstå det? Jo genom att kolla på människans uttryck.
Jag mår bra kan man säga på många olika sätt, och det är främst av ögonen som man kan förstå när det verkligen är sant.
Ögonen ljuger aldrig, frågan är hur uppmärksam betraktaren är eller hur uppmärksam en betraktare vill vara. Ibland vill man undvika att läsa ut en blick, för att man är rädd. Ma vill inte ta emot en annans känslor. Andra gånger vill man det, och det är oftast när personen som man är betraktaren för är glad och lycklig och det syns.  Man ska våga känna sade en kompis till mig, oavsett om det är positiva känslor eller negativa.  Det folket är rädda för, är oftast att visa de negativa känslorna och på sätt sätter man in sig själv i en position, där man ljuger och undviker vad man känner, för att man inte vill visa det för någon.  Man vill heller inte bli dömd när man inte mår bra och därmed så försöker man så mycket som möjligt att gömma det. Det som uppstår dock är en krock mellan vad man känner och vad man visar. Saken är den att blicken och känslorna inte kommer i en krock egentligen, men som människa tror man att det blir så. Betraktaren förstår dock.  Så egentligen kan man inte gömma sina känslor, förutom om man beslutar att stänga in sig i ett rum och aldrig möta någon människa igen. Ja men då kan man gömma sina känslor och sig själv. Hehehä

 Ögonen ser hela tiden, har ni tänkt på det? Även om man blundar så får man bilder i sin hjärna. Olika bilder på olika saker. Fantasi och kreativitet. De två sakerna kan man egentligen inte mäta utan det är olika från person till person, och fantasin och kreativiteten utstrålas inte alltid när man vill. Kreativiteten kan flöda i en timme och man kan få många idéer på den timmen, men andra gånger kan det ta dagar, veckor, månader tills man kommit på en riktigt bra idé eller snarare en idé som man själv tycker om. Det handlar om vad och hur man vill uttrycka en sak.
När jag exempelvis kommer på en idé sätter jag i gång med mitt skapande och det är då jag börjar uttrycka mig. Vilken lögn eller hur? Varje tanke som man har är ett uttryck, om inte för någon annan så är det åtminstone för dig.
Ibland tvivlar vi på vilka vi är och vad vi gör för att gå framåt.  Man hamnar i sådant läge när man möjligtvis inte är nöjd med sig själv. Men egentligen skulle man bara kunna ta en dag och observera sina uttryck och rörelser och få förståelse för hur man är om man hamnar i detta läge. Sättet man är som person, är man för att man vill det och inte för någon annans viljor.
Uttryck. Ska jag kanske fokusera på uttryck generellt eller på blicken? Det känns kanske som att jag kommer få ut mycket mer utav att göra det. Jag vet dock inte.

Vad vill jag ha med i filmen?

·         Musik
·         Ett collage
·         En skapande process
·         Intervjuer
·         Högläsning
·         Ett regn av bilder, massa massa  bilder (tjiho)
·         Olika uttryck, det ena efter det andra.

En sammanfattande kursreflektion

Veckoreflektionerna som vi har behövt lägga upp på bloggen varje vecka har varit och är väldigt hjälpsamma på det sättet att vi kan gå tillbaka och få en inblick över vad vi gjort under hela kursen. Det känns tryggt att veta att jag kan gå tillbaka till bloggen om jag glömt något specifikt. När jag kollar igenom bloggen nu när kursen är slut, inser jag att vi har reflekterat över mycket som vi har gjort och lagt upp bilder, det vill säga dokumenterat processen. Jag vill vara den personen som kritiserar saker och ting, vare sig det är negativt eller positivt, och inte vara rädd att säga vad jag tycker om något, och jag tycker att HDK har hjälpt mig på den fronten. Även om man är missnöjd med någonting, har man ändå lärt sig något runt detta missnöjet, och det är något som jag numera uppskattar.

Jag har läst bild på HDK sedan januari månad och jag vill bara erkänna att jag har nog aldrig varit mer förvirrad än under dessa månader. Jag erkänner inte det på ett negativt sätt, utan jag tänker på att HDK har fått mig att fundera över vem jag är och vem jag vill vara både som lärare och på generella plan. Jag är en människa som helst inte vill vara förvirrad men HDK har fått mig att förstå att det inte finns något fel i att vara det. Det finns inget rätt eller fel, utan det som finns är olika sätt att se på saker och ting och det gäller att acceptera varandras sätt. Det jag har insett är att det är väldigt viktigt att kommunikationen i skolan bygger på acceptans lärare emellan, elever emellan och mellan lärare och elever.

De sokratiska samtalen som vi har haft under kursens gång har varit väldigt givande, då vi fått chansen att lära oss hur ett samtal med elever i klassrummet borde utföras, vad man måste tänka på, och på så sätt ge alla elever möjligheten att yttra sig. Det är den möjligheten vi, som studenter har fått genom dessa samtal, det vill säga möjligheten att yttra sig om olika ämnen och vi har även kommit närmare varandra. Sokratiska samtal ska jag definitivt använda mig utav i min undervisning.

Litteraturseminarierna har också varit väldigt intressanta, för att vi har verkligen reflekterat över böckerna vi har läst. Den boken som jag tyckte var mest intressant och givande var "Fantasi och Kreativitet i barndomen" av Vygotskij. Anledningen för att den var så givande,är för att vi fick ta del av en föreläsning innan själva litteraturseminariet drog i gång. Jag skulle verkligen ha uppskattat om det anordnades föreläsningar innan alla seminarier som då leder till en bredare förståelse över böckerna. Innehållet i "Fantasi och Kreativitet i barndomen" var bra och på seminariet blev vi delade i grupper för att utföra en uppgift som klassen skulle göra, vilket jag tyckte var väldigt roligt. Man fick testa på rollen som lärare och på samma gång förstod man innehållet på en mer praktisk nivå än enbart teoretiskt.

Jag önskade att vi hade flera workshops för att det var väldigt roliga uppgifter vi fick under deras gång. Jag känner att med workshopen ökades våra kreativa tänk. Uppgifterna syftade mest på att släppa sig loss och bara dra igång, skapa någonting. Jag gillade verkligen workshopen som vi hade med Mattias, där vi skulle rita olika föremål utifrån olika perspektiv på olika sätt under tidsbegränsningar. Man fick lära sig att "se" vad man har framför sig istället för att göra allt så vackert som möjligt. Assignmentsen var ett tillfälle för alla oss att skapa precis vad vi vill utifrån en mening eller två, och det var väldigt spännande att se hur alla tolkade olika på varje uppgift.

Veckoreflektioner:

http://grabthechancetocreate.blogspot.se/2013/02/veckoreflektion-vecka-5.html

http://grabthechancetocreate.blogspot.se/2013/02/veckoreflektion-vecka-6.html

http://grabthechancetocreate.blogspot.se/2013/02/veckoreflektion-vecka-7.html

http://grabthechancetocreate.blogspot.se/2013/02/veckoreflektion-vecka-8.html

http://grabthechancetocreate.blogspot.se/2013/03/vecka-9-veckoreflektion.html

http://grabthechancetocreate.blogspot.se/2013/03/veckoreflektion-vecka-10.html

http://grabthechancetocreate.blogspot.se/2013/03/veckoreflektion-vecka-11.html

http://grabthechancetocreate.blogspot.se/2013/03/veckoreflektion-vecka-12.html

I dessa veckreflektioner har jag även reflekterat kring alla workshopar vi har haft förutom denna:

http://grabthechancetocreate.blogspot.se/2013/03/fran-en-workshop-som-jag-missade.html

Bokreflektion + gallerireflektioner

                                                                    "Bokreflektion"

Under den här kursens gång har jag läst boken "Skapande och sjukdom" som är skriven av Philip Sandblom. Boken handlar om hur lidandet påverkar skaparna och deras verk när det kommer till litteratur, konst och musik. En dag visade en klasskamrat för oss en konstnär, vars namn är Louis Wain. Man kunde se hur en psykos påverkade hans skapande. Jag ville ta reda på mer kring hur och av vad man kan bli påverkad när det gäller att skapa och där av anledningen till varför jag valde denna bok. Boken delar upp olika slags sjukdomar i kapitel och tar upp olika musiker, poeter samt konstnärer för att få förståelse hur denna påverkan har skett. Jag blev ytterst fascinerad när jag läste om att ett hinder kan gynna konstnärligt skapande. Henri Matisse är en konstnär som i början befann sig på en juridisk bana, men han fick blindtarmsinflammation och det gjordes ingen operation. Han var tvungen att avstå från sitt arbete under ett år, och det var den perioden han började att måla och blev fascinerad av det. Om blindtarmsinflammationen inte hade dykt upp hos Matisse, då hade han inte upptäckt detta intresse. Boken "Skapande och sjukdom" är en informativ bok, då den verkligen ger en överblick om vilka konstnärer, musiker och poeter som drabbades av sjukdomar men ändå skapade verk som är kända i hela världen.

Gallerireflektioner:

Gallerireflektion 1:

För 2-3 veckor sedan ungefär var jag på ett galleri som hette "Gallery & more". Skaparen av dessa helt magnifika verk heter Marjan Jabinpishe. Jag älskar den här typen av konst som är helt crazy och man verkligen leker med sin egen fantasi. Man kunde kolla på en tavla och hitta nya saker, detaljer som ändå är viktiga för att få den fina helheten av respektive verk. Ja, jag blev helt förtjust okej? hehe! Målaren har också skapat ett stafli som man kan måla sin tavla från olika vinklar, ett stafli som jag kan tänka mig en majoritet vill ha. När man kollade på bilderna hur han har tänkt med stafliet, blev jag sugen själv på att ha ett sådant, speciellt när man målar och vissa gånger man bara stör sig på att man inte har en enkel vinkel av en sak.

Gallerireflektion 2:

                                                                Galleri Kim Anstensen

Jag var på en vernissage med Hanna och vi fick se verk av en konstnär som heter Carsten Rudolfsen. Hans konst var lite speciell tyckte jag. Den är väldigt modern men på samma gång ändå inte. I en tavla kan han måla motiv som man i första hand kan tro att det inte har något sammanhang. Men jag tolkar snarare som att han har målat/satt ihop olika upplevelser som han fått på en och samma tavla. Det lite osammanhängade i det hela gör det faktiskt spännande när det kommer att fundera ut varför han skapat som han skapat. Intressant var det sannerligen.



Gallerireflektion 3:

Jag har varit på Galleri Backlund. De målningarna som jag såg där, ansåg jag vara lekfulla. Både hur jag betraktade motiven men även också sättet som konstnären har målat. Konstnären har lekt med färgerna och med sättet hon målar. Konstnären som jag syftar på är Pia Millhed. Jag tog även några bilder på hennes konst som ni ser ovan.

Gallerireflektion 4:

På tisdagen gick jag med Maja och Micaela till Galleri Box, där vi fick se en  kort film på 3 minuter ungefär, som heter "The Seal". Filmen handlar om en kvinna som tror att hon kan skada sitt barn i magen och för att undvika dessa tankar inbillar hon sig själv att hon är en säl. Därför att om man är en säl, föder man inget dött eller sjukt barn. Jag tyckte filmen var väldigt unik, har inte sett något sådant tidigare. Jagt får en känsla av att det egentligen handlade om rädslan att förbli ensam eftersom kvinnan pratade i början också om hur hon ska bli gravid. Vem som ska hjälpa henne bli gravid? Hon vill bara ha ett barn, någon som är vid hennes sida.

Gallerireflektion 5:

 Jag har med några klasskamrater besökt Göteborgs konstmuseum. Vi kikade bland annat på Klara Kristalovas utställning. Hennes verk är inspirerade av myter och sagor och hon har jobbat mest med keramik. Personligen förknippade jag hennes verk med en mörk barndomsfantasi, som är rätt humoristisk på ett sätt. Hon är riktigt kreativ, och jag märkte att hon tycker om att koppla djur med människor på ett sätt som är väldigt charmigt och gulligt. Exempelvis elefanten och sköldpaddan.

 

Vi såg även Cajsas von Zeipels verk. Ett verk som är väldigt känt är den så kallade "Strippan". Den första bilden som jag kommer att lägga upp, märker man att det är "Strippan". Detta verk är jag ytterst fascinerad av. Väldigt duktigt gjort och den är så stor. Jag menar storleken på den är enorm, det krävs tålamod antar jag för att bli klar med en sådan skulptur. Jag tyckte hennes verk är unika, och hon är en sådan konstnär tänker jag som när man ser hennes konst känner man igen vart den kommer ifrån. Jag tycker en konstnär lyckas när det blir så.

 

Gallerireflektion 6:

Jag befann mig på röhhska muséet med Amanda och Pontus för inte så länge sedan. Jag hade redan varit två gånger tidigare men för varje gång kan man märka till detaljer som man passerat förbi tidigare. Det finns så mycket variation i konst som ögonen kan se på Röhhska muséet men jag tog bara några kort som man kan se här nedan.



Här har vi en säng som tillverkades under 1830-talet, gjord av mahogny. Väldigt unikt tyckte jag, jag kan tänka mig att det var en säng tillverkat för unga barn. Jag hittade inte någon information om det. Jag borde kanske ha frågat någon ansvarig där. Det ska jag göra nästa gång jag går förbi där, vilket är nog rätt snart.

Det här är en klänning, gjord av Vivienne Westwood, som är en av vår tids mest  betydelsefulla designer. Modepressen har älskat henne för hennes djärvhet och sitt avantgardistiska formspråk. Den här klänningen är en av hennes kreationer från höst/vinter- kollektion år 2008.

Det här en Karmstol. Den representerar en möbeltyp som många europeiska möbeldesigner inspirerats av på 1800-talet. Jag önskar jag själv hade en sådan stol hemma. Jag tycker om den mörka färgen och stolens detaljer. Inte så konstigt att designer blev inspirerade av just den möbeltypen.

Flaggan blev partisymbolen för nationalsocialistiska partiet år 1920 och från och med 1935 blev hakkorsflaggan tyska rikets officiella flagga. Flaggan användes som symbol för hela det nazistiska riket och fick ett enormt genomslag. Adolf Hitler påstod att han sjävl utformade flaggan och i sin bok Mein Kampf hur han kom fram till den designen.

Jag är väldigt facinerad av historia och speciellt av andra världskriget. Trots det, ryser jag av att se den här flaggan för att den påminner mig hur mycket folk som har dött och det gör mig illamående.