Veckoreflektion (vecka 12)

Vecka 12 var vår gestaltningsvecka!

Vi fick tre arbetsdagar för att skapa saker som vi skulle vilja ha i vår lärarväska. Vi skulle designa en egen väska, skapa en penna, en pensel, en telefon, 3 skrivböcker med randiga, rutiga och blanka blad, ett måttband, och även sweda en scen från en film som vi gillar.
,
I början, kände jag press och en aning frustration för att jag trodde att gestaltningsprojektet skulle vara lite friare i tankebanorna. Men sedan, när jag väl kom igång så flöt det på. Jag skapade sakerna som man skulle göra inför torsdagen. Jag kände dock att jag inte var tillräckligt kreativ, eller jag tolkade inte uppgiften på ett kreativt sätt, utan jag skapade sakerna på ett bokstavligt plan. Det var en sak som jag insåg efter redovisningarna som gjordes i torsdags. Kring detta gestaltningsarbete tänkte jag även att  Det var så roligt att se klasskamraternas olika tolkningar på uppgiften. Jag har tyvärr inte fotat allas redovisningar men jag kommer lägga upp bilderna som togs.

1)
Min lärarväska är den ursprungliga väskan som vi fick men jag pimpade den med färg, sydde fast rosetter och sydde även ett extra fack. Detta fack sydde jag dit för att visa att jag vill kunna strukturera upp saker i olika fack. Det ska finnas en planering när det kommer till mitt lärande, en slags förberedelse inför lektionerna.

Sedan har vi min telefon som är gjord utav lufttorkad lera. Den blev ganska tjock och tung. Jag valde att göra en nokia. Jag älskar den gamla goa nokian, där man kunde spela Snake. Jag känner att jag inte behövde en värsta avancerad telefon, när man ändå har dator tillgängligt både hemma och i skolan. Visserligen äger jag en iphone 4s för tillfället men jag tänker att det egentligen inte är viktigt att ha en så avancerad telefon.
När jag tänker på det sättet, tänker jag också på när man kommer att vara lärare i skolan och att vissa gånger kanske material som man vill ha inte blir tillgängligt. Då får man nöja sig med vad man har. Och så var det hemma under dessa dagar. Man skapade av saker som man hade hemma.

Sedan har vi min pensel. Jag gick ut från lägenheten plockade på mig pinnar och lite barr. Jag använde mig utav lite barr som penselns hår så att säga och så blev det en pensel.

     Nu tänkte jag lägga upp en bild på alla mina saker på bordet i gestaltningssalen, så man kan se sammanhanget. Man kan se att jag har ett tema (hehe) som är ja, mustascher. Jag har en mustachfetisch kan man säga och jag överdriver nog inte. Så jag blev väldigt glad när väskan redan hade en snubbe med mustasch. Det känns som ett personligt intresse, och jag vill gärna kunna sätta min egen prägel på saker och ting eller åtminstone försöka.

                  Lite bilder på andras tolkningar av gestaltningen. Jag har bara bilder från 3 andra tolkningar tyvärr.

                                           Kristians väska som han sydde alldeles själv. Riktig häftig med tanke på alla      fickor som han fick till, väl genomtänkt.

        Hannas presentation. När man kollade på hennes böcker får man en mystisk känsla och i kombination med hennes keps så blir det mystik och fantasi över hennes arbete.

                                         Pontus magnifika väska som har två olika fack och jag gillade verkligen att man kan sätta fast pennor samt linjal m.m.

Från en workshop som jag missade.

På tisdagen under vecka 11, missade jag en workshop på grund av att jag var i Linköping. Man skulle göra ett collage och jag gjorde detta collage som ni ser på bilden. Jag, som många redan vet, är förälskad i mustascher och därför gjorde jag ett collage med två män som bär på mustascher. Salvador Dali och en kompis till mig som heter Fredrik Wennberg.  Jag ville mest få effekten av många mustascher på en och samma gång. Jag gjorde detta collage på mitt eget vis, då jag inte var närvarande på workshopen.

Veckoreflektion (vecka 11)

Under denna vecka har jag tyvärr inte varit närvarande i skolan. Jag åkte hem till Linköping och sedan när jag väl var tillbaka i Göteborg, så blev jag sjuk. Inte så kul, men sådant händer. Under denna vecka hann jag göra assignment il numero 6. Den löd som följande:

"Förflytta dig mellan punkt A och punkt  B. Ta en annan väg tillbaka. Dokumentera."

I första hand, tänkte jag göra ett bildspel med ungefär 22 bilder, men då det inte fick den effekten jag hade hoppats på, struntade jag i den idén.  Det skulle vara bilder från när jag bodde i Sverige när jag var liten, från när jag bodde i Grekland på senare år och sedan bilder från Sverige igen på senaste åren. Till slut ändrade jag denna idé och satte ihop 3 bilder. En bild från när jag var liten flicka i Sverige, en bild från när vi var i Grekland med familjen och sedan en bild från Sverige som jag tog för 2 veckor sedan. På det skrev jag en liten historia som jag tyckte skulle kunna passa in. Jag älskar att prata om minnen, både med personer som jag känner bra och med personer som jag inte känner så väl. Man blir så nostalgisk och jag tror att man lär känna varandra på ett djupare plan.

Jag gjorde även klart assignment 5 som man kan gå tillbaka till i bloggen och kolla på, för där har jag skrivit en bra analys på den så man förstår.

Under denna vecka har jag även reflekterat kring två gallerier.

Även om jag inte var närvarande i skolan och inte fick gjort de saker som mina klasskamrater fick, har jag i alla fall blivit klar med andra saker som berör kursen.

 

 

 

 

Gallerireflektion 5

Jag har med några klasskamrater besökt Göteborgs konstmuseum. Vi kikade bland annat på Klara Kristalovas utställning. Hennes verk är inspirerade av myter och sagor och hon har jobbat mest med keramik. Personligen förknippade jag hennes verk med en mörk barndomsfantasi, som är rätt humoristisk på ett sätt. Hon är riktigt kreativ, och jag märkte att hon tycker om att koppla djur med människor på ett sätt som är väldigt charmigt och gulligt. Exempelvis elefanten och sköldpaddan.

Vi såg även Cajsas von Zeipels verk. Ett verk som är väldigt känt är den så kallade "Strippan". Den första bilden som jag kommer att lägga upp, märker man att det är "Strippan". Detta verk är jag ytterst fascinerad av. Väldigt duktigt gjort och den är så stor. Jag menar storleken på den är enorm, det krävs tålamod antar jag för att bli klar med en sådan skulptur. Jag tyckte hennes verk är unika, och hon är en sådan konstnär tänker jag som när man ser hennes konst känner man igen vart den kommer ifrån. Jag tycker en konstnär lyckas när det blir så.

Gallerireflektion 4

På tisdagen gick jag med Maja och Micaela till Galleri Box, där vi fick se en  kort film på 3 minuter ungefär, som heter "The Seal". Filmen handlar om en kvinna som tror att hon kan skada sitt barn i magen och för att undvika dessa tankar inbillar hon sig själv att hon är en säl. Därför att om man är en säl, föder man inget dött eller sjukt barn. Jag tyckte filmen var väldigt unik, har inte sett något sådant tidigare. Jagt får en känsla av att det egentligen handlade om rädslan att förbli ensam eftersom kvinnan pratade i början också om hur hon ska bli gravid. Vem som ska hjälpa henne bli gravid? Hon vill bara ha ett barn, någon som är vid hennes sida.

(kopierad från en veckoreflektion)

Gallerireflektion 3

Jag har varit på Galleri Backlund. De målningarna som jag såg där, ansåg jag vara lekfulla. Både hur jag betraktade motiven men även också sättet som konstnären har målat. Konstnären har lekt med färgerna och med sättet hon målar. Konstnären som jag syftar på är Pia Millhed. Jag tog även några bilder på hennes konst.

Assignment #7

                                           
                                           Nobody can see what I am wearing under the jacket,
                                                       like nobody can see what I am feeling.

                                             Nobody can see what I am wearing under my jacket,
                                                         like nobody can see what I am thinking.


                                               Ja ni, jag tror inte jag behöver säga så mycket egentligen.

Assignment #5

                                                                       

                                                                                   EMELLAN ALLA MÄNNISKOR
                                                                            OSYNLIGT UTRYMME MED INNEHÅLL,  

                                                                                      TA TAG OCH SYNLIGGÖR

När man kollar på bilden, kan jag förstå ifall många tänker: Men va? jaha, någon konstig koppling har denna flicka fått till assignmentet. 

Min tanke var hur jag kopplar till människor känslomässigt. Känslor är något som är osynligt, om man inte visar de för  människor. Där uppe och där nere har jag skrivit ord som till exempel: glad, social, trygg, öppen, rolig, behaglig och så vidare. Om man är eller känner dessa saker, ser ofta människor det på andra som är eller känner dem. Men det finns vissa saker som man inte ser på andra, det kan vara jobbiga saker eller ja, personliga. Det mörka är det osynliga, det som folk inte vet eller bättre sagt inte SER. Jag valde därför själv att sätta färg och på så sätt urskilja detta. Själen är som ett mörker som man ständigt försöker sätta ljus på. Det finns alltid någonting där och man är nyfiken, men man vet aldrig om man kan synliggöra det.

Gallerireflektion 2

                                                                  
                                                               Galleri Kim Anstensen

Jag var på en vernissage med Hanna och vi fick se verk av en konstnär som heter Carsten Rudolfsen. Hans konst var lite speciell tyckte jag. Den är väldigt modern men på samma gång ändå inte. I en tavla kan han måla motiv som man i första hand kan tro att det inte har något sammanhang. Men jag tolkar snarare som att han har målat/satt ihop olika upplevelser som han fått på en och samma tavla. Det lite osammanhängade i det hela gör det faktiskt spännande när det kommer att fundera ut varför han skapat som han skapat. Intressant var det sannerligen.

Gallerireflektion 1

 

För 2-3 veckor sedan ungefär var jag på ett galleri som hette "Gallery & more". Skaparen av dessa helt magnifika verk heter Marjan Jabinpishe. Jag älskar den här typen av konst som är helt crazy och man verkligen leker med sin egen fantasi. Man kunde kolla på en tavla och hitta nya saker, detaljer som ändå är viktiga för att få den fina helheten av respektive verk. Ja, jag blev helt förtjust okej? hehe! Målaren har också skapat ett stafli som man kan måla sin tavla från olika vinklar, ett stafli som jag kan tänka mig en majoritet vill ha. När man kollade på bilderna hur han har tänkt med stafliet, blev jag sugen själv på att ha ett sådant, speciellt när man målar och vissa gånger man bara stör sig på att man inte har en enkel vinkel av en sak.

Veckoreflektion (vecka 10)

Hejsvej!

Vi började veckan med att ha en föreläsning om Vygotskijs bok "Fantasi och kreativitet i barndomen". Under denna fick man en överblick över vad Vygkotskij hann göra under sina få år som han fick levande, och även vad han förespråkade m.m. Det var givande för en föreläsning innan ett seminarium är som ett förord i en bok. Man får en förståelse för det som ska diskuteras senare. Efter föreläsningen fick vi en uppgift av Camilla. Vi blev delade i tre grupper och varje grupp fick tre kapitel ur boken och vi skulle utföra en uppgift i klassen efter lunchen som om vi var lärare. Uppgiften som vi utförde var inspirerad av Tolstojs åsikt att som lärare hjälpa barnen att utarbeta och forma ett eget litterärt språk och inte integrera det vuxna språket på barnen. Vi sade till "våra elever" att de först skulle skriva ett brev till valfri person och att detta brev inte skulle läsas upp för någon. Sedan skulle de återigen skriva en text men den här gången skulle den skrivas för någon i klassen och även läsas upp. Vi ville betona skillnaden som kan uppstå när man låter barnet skriva fritt och sedan mindre fritt. Vissa i klassen såg ingen skillnad, medan andra gjorde det. Så det var lite blandade känslor kring just om det fanns någon stor skillnad. Jag tyckte detta sätt att utföra ett seminarium var roligt och givande, för att vi fick med kunskaperna som vi tog till oss känna lite på rollen som lärare.

På tisdagen hade vi en spännande workshop. Först grattade vi Micaela med tårta för att hon hade inte sagt till oss att hon fyllde år! Efter det fick vi uppgiften att gå ut ur HDK och följa en okänd person och om den här personen lämnar det offentliga rummet, då skulle man börja följa en annan. Detta skulle man göra i 30 minuter. Efter dessa minuter skulle man rita av 3 föremål på platsen man hamnat på. Jag ritade av ett torn på ett vanligt sätt, en stolpe med både vänster och höger hand och sedan en byggnad där jag blundade medan jag ritade efter att ha kollat på det i en minut ungefär. Jag ville utmana mig själv genom att prova olika sätt att rita av. jag släppte lite tanken att det ska vara så bra som möjligt. Vi återvände sedan till gestaltningssalen. Vi fick en text där vi skulle stryka över ord som vi tyckte var mindre viktiga för oss, skriva en bildtext av de orden som blev kvar och sedan skriva en text, inspirerad av den. Jag glömde att nämna att man fick välja 3 ord och en bild av allas som vi lade på golvet. Sedan tog vi en väsentlig mening av texten och skrev en ny och sen fick vi läsa upp dessa. Jag älskade den workshopen för att den hjälper en släppa sig lite fri och bara skriva, bara göra. Sedan gjorde vi vykort som vi fick skicka till personer som vi ville.

På onsdag fick vi  assignment 6, men senare än vad vi egentligen skulle få det. På torsdag fick vi tid att syssla med bokreflektionen som vi har att göra och även tid att läsa "det kreativa ögat".

På fredagen har vi ett sokratiskt samtal kring en mockumentary. Jag har lite blandade känslor kring ifall jag blir bättre på att vara aktiv i ett sokratiskt samtal eller icke så ni antar vilket mitt nästa mål är. hehe!

Assignment #6

 

"Förflytta dig mellan punkt A och punkt  B. Ta en annan väg tillbaka. Dokumentera."

Till en början, funderade jag på att prata lite om hur jag kom fram till detta. Innan jag kom fram till att jag skulle sätta ihop 3 bilder, ville jag göra ett bildspel av 22 bilder som skulle visas medan jag pratade om dem, som en historia. Jag satt i timmar och redigerade men blev inte nöjd med resultatet, vissa bilder hängde liksom inte ihop med storyn och då kände jag att effekten som jag ville att det skulle få inte komma fram. Därför har jag lagt upp det ni ser nu.

Under mina första 10 år som människa på denna jord levde jag i ett land som hette Sverige. Sverige var och är ett vackert land. Under dessa år försökte jag njuta av naturen så mycket som jag kunde, sprang alltid i skogarna och lekte, jag älskade att hoppa från en sten till nästa mina ögon fick tag på. Vad jag minns, tyckte jag att det var jätteroligt. Jag är väldigt förtjust i djur idag, men när jag var liten var jag galen i dem, jag ville klappa allt levande. Trots att min pappa är allergisk mot djur, brukade och brukar han göra det med, eftersom han också älskar djur.

 När jag skulle fylla 11 år, flyttade vi till Grekland. Jag var så ledsen över det, men det gick över efter ett år. Jag fick chansen att upptäcka nya platser, få förståelse för den kultur som jag kommer ifrån. Varje sommar åkte vi till vår sommarstuga eller till någon ny plats som vi inte hade besökt innan. Jag, min lillebror och min pappa brukade jämt ha med oss våra dykmaskar för att vi ville se vad som fanns under ytan. Havet var så lockande för oss på grund av vad som fanns där under. Min mamma dock tyckte mest om att simma lite och sedan låta solen bränna hennes hud. 

Året då jag skulle fylla 18 år, bestämde vi oss för att flytta tillbaka till Sverige. Det första som jag sade till mina föräldrar var: "Har ni inte fått nog??" Men ja, jag fick ganska bra argument som svar på min fråga. Krisen var påväg att slå Grekland som man slår en boll med ett basebollsträ. Japp! Vi flyttade dit, jag hatade det men vande mig till slut och under sista året på gymnasiet insåg jag att mina föräldrar hade rätt och jag njöt så mycket som jag kunde av min sista tid som gymnasist. Nu går jag mitt första år på universitetet och känner att om jag klarat igenom dessa förändringar i mitt liv, kan jag ganska enkelt återigen packa min väska och förflytta mig om det skulle behövas.

Vecka 9 (veckoreflektion)

Hejhej!

På måndag hade vi ett litteraturseminarium med Rebecka Nordström och inför detta skulle vi läsa Barns bildskapande.  Det tog upp olika perspektiv kring barns bildskapande, hur Lowenfeldt, Read, Arnheim och Mcfee såg på det hela, vilket var väldigt intressant. Vi delade in oss i två grupper för att skapa frågor som skulle ställas till varje grupp. Exempel på frågor var följande:
Finns det något eget uttryck? Skapar man någonsin något för sin egen skull?
Går man fortfarande efter utvecklingstadierna?
Jag tror vi hade seminariet för att få en överblick över vad andra har tänkt gällande bildskapandet bland barn och i och med det tänka över hur vi själva ser på det.

På torsdagen hade vi ett till litteraturseminarium med Camilla och där berörde vi en text som fanns att ladda ned på skolverkets hemsida. Texten heter Bild, en samtalsguide. Av detta seminarium har jag tagit till mig ett par saker. En av dessa är att utan ett kommunikativt perspektiv kan inte idén om skolan som en kulturell plats förverkligas. Då kommer man till två argument, demokratiargumentet och tillväxtargumentet. Det första är att i själva gestaltandet bir vi offentliga och synliga medan det andra i anses kreativiteten vara det viktigaste bidraget till tillväxten. Sedan pratade vi mycket om den pedagogiska bedömningen som en del av lärandeprocessen, den summativa och den formativa, och om Lindströms kriterier. Alla dessa seminarier som vi har haft under denna termin har ett samband på sättet att vi bör se bildämnet som ett viktigt ämne för elevernas utveckling. Hur det sett ut på ett historiskt perspektiv, men även hur det ser ut idag och hur vi ska förbättra ämnet så bra som möjligt. Så känner jag i alla fall.

Sedan på fredagen hade vi ett sokratiskt samtal, där vi valde att ha två stycken. Det var minsann väldigt roligt och annorlunda än andra gånger, då frågorna skapades inte av lärarna utan av oss. Den första frågan höll Maja, Micaela och Amanda i, som handlade om Disney. Frågan löd: Tycker ni att Disney har påverkat er negativt eller positivt? Majoriteten av oss svarade att det har varit både och. Den andra frågan som Pontus, Hanna, Lisa och jag höll i var baserad på en snubbe som gick konstfack och sprayade ett spår i en tunnelbana(vi visade även ett clip på det hela). Frågan löd: När får man kalla sig för konstnär? Många tankar väcktes till liv i båda diskussionerna. Rolig fredag!