En dag i den fantastiska gestaltningssalen!

Veckoreflektion (vecka 7)

Hejhej!
I måndags kunde jag tyvärr inte närvara på introduktionen för samtidskonst, då jag var bortrest i Linköping men jag har kollat igenom mina klasskamraters bloggar och fått en syn av vad som togs upp. Vad jag sett på de andras bloggar, verkade detta intro vara väldigt intressant, därför var det väldigt synd att missa.

På tisdagen hade vi workshop med Mattias och vi ritade av olika föremål som han hade lagt på ett bord. Runt det bordet fick vi sitta och rita av och under korta tidsbegränsningar fick vi byta platser med varandra för att få olika vinklar på de olika föremålen. Vi fick även byta hand ibland, från vänster till höger för min del, använda oss utav tjock och smal penna och även rita av med två pennor samtidigt. Detta gav oss att förstå att denna övning skulle få oss att balla ur lite grann. Våga att VÅGA och inte störa oss på detaljer eller skuggor. Få perspektiv på saker och ting. Det var en otroligt givande uppgift och man fick lusten att rita mer efter workshopen.

På onsdagen fick vi vårt tredje assignment. Vår uppgift löd som följande:
SÄTT RYGGEN I LJUSET
GÖR ORDEN TYDLIGA

VÄND UT,
BÖJ ÖVER
OCH STRÄCK

NU-SJUNG SÅNGEN
BIND IHOP DET VIKTIGA
FÄST DET PÅ DIG
UPPREPA ALLT
1,2,3,4 GÅNGER
(tolka fritt och lägg upp på bloggen)

Jag blev otroligt inspirerad av detta assignment. Jag tänkte att nu äntligen händer det något som vi får göra vad vi vill med! Jag fick så många idéer men till slut hade jag svårt att göra mina idéer till verklighet. Anledningen till varför jag kände så var enkelt som att jag inte fick lusten till att skapa något som jag inte kan associera känslomässigt till. På torsdagen, det vill säga dagen efter på kvällen, målade jag en tavla som kunde förklara precis hur jag vill vara och tänka i mitt framtida liv. Jag vill kunna passera hinder och lära mig utav dessa och inte låta de hindra mig från att fortsätta leva mitt liv. Jag det var en sann uppenbarelse, och tavlan blev ju klar på mindre än en timme.
På fredagen hade vi ett sokratiskt samtal kring Makode Lindes konstverk, den skrikande tårtan. Varje gång någon tog sig en bit ifrån den började den svarta tårta skrika. Vi diskuterade kring om vi själva skulle ha modet att skära i tårtan och i så fall vart vi skulle börja. Vi pratade även om skrattet som alla fick på grund av kvinnans skrikande berodde på. Grupptryck? Ett sätt att försvara sig ifrån att må dåligt? Hmm..Spännande. Jag tycker så mycket om de sokratiska samtal. Man får så mycket utav dessa och vi är (inte för att skryta) men grymma på att uföra dem. Hehe! Jag har varit lite dålig på att besöka olika gallerier men det ska det bli ändring på! Jag lovar!

Assignment #3

 

Detta återspeglar nog vad jag vill kunna göra under min livstid. Om saker och ting skulle vända åt ett håll som jag inte hade önskat mig, vill jag ändå kunna stå på mina ben, vara glad och lekfull, och sjunga på mitt livs melodier.

Idéer som jag skissade i början inför det tredje assignmentet

Veckoreflektion (vecka 6)

Den här veckan har varit väldigt givande. Vi hade ett litteraturseminarium på måndagen, där vi utgick från uttryck, intryck och avtryck. Det var ytterst intressant, då vi i början delades i grupper för att diskutera hur var och en började att tala och skriva. Vi pratade bland annat om utvecklandet av ett metaspråk, det vill säga att kunna se sammanhang och om skillnaden mellan ikon, index och symbol. Vi utvecklade även frågor kring boken. En fråga handlade om hur man skulle kunna balansera ungdomskulturen med de traditionella kunskaperna i undervisningen. En annan handlade om hur vi ska kunna utveckla det kritiska tänkandet om inte bild finns som ett ämne på skolan. En grupp tog även upp en fråga om att varför har vi bildlärare tendensen att försvara vårt ämne, vilken jag satt och funderade på jättelänge. Genom att försvara vårt ämne hela tiden, gör vi själva det till en grej, att bilden är ett speciellt ämne som ständigt måste reflekteras över. Det är givetvis ett speciellt ämne, men genom att uppmärksamma ämnet på det sättet, hjälper vi inte att upplysa vår omgivning om dess betydelse.

På tisdagen gick jag med Maja och Micaela till Galleri Box, där vi fick se en  kort film på 3 minuter ungefär, som heter "The Seal". Filmen handlar om en kvinna som tror att hon kan skada sitt barn i magen och för att undvika dessa tankar inbillar hon sig själv att hon är en säl. Därför att om man är en säl, föder man inget dött eller sjukt barn. Jag tyckte filmen var väldigt unik, har inte sett något sådant tidigare. Jagt får en känsla av att det egentligen handlade om rädslan att förbli ensam eftersom kvinnan pratade i början också om hur hon ska bli gravid. Vem som ska hjälpa henne bli gravid? Hon vill bara ha ett barn, någon som är vid hennes sida.

På onsdagen fick vi våra andra assignment som handlade om att diskutera med någon vi känner krin vår framtida lärarroll och sedan teckna av resterna. Jag lunchade med Micaela, Hanna och Anders och sedan började jag teckna av, men av någon anledning kunde jag inte bli klar, jag hade inte lust att teckna av det jag höll på med. Sedan kom jag på att jag ville diskutera med min mamma om min framtida lärarroll, därför gjorde jag det och sedan tecknade jag av resterna och blev då klar. Det vi diskuterade med mamma var hur svårt det ändå kan vara att få jobb som lärare, det vill säga att man måste kämpa för att bli den lärare man vill. Vi pratade även om hur man ska vara så mycker pedagogisk som möjligt. Min mamma är själv lärare och därför flöt diskussionen på ganska bra.

På torsdagen hade vi intro för gestaltning. Det var verkligen jätteroligt! Vi gjorde trädet med orden igen, där vi skulle skriva lappar, inspirerade av ordet jag. Sedan valde vi ett ord var och därmed bildade vi ett varsitt land i salen med tejp som gränser. Vi valde flera lappar av trädet som skulle associeras med vårt land. Efter det skulle vi koppla till dessa länder som vi ville koppla oss till och sedan skriva ett ord för varje land vi såg. Sedan gick vi en runda och lyssnade på två ord var som fascinerade oss mest och ett som vi inte riktigt visste varför det fanns, vi fick då även svar på varför de skrevs. Sist men inte minst, skulle vi, delade i två grupper, finna ett mott och en dans.

Denna övning var en väldigt bra sådan för att ta tag i kreativiteten som finns inom oss. Man fick så många bilder i huvudet, där man också funderade över valen som varje klasskamrat gjorde. Det var en övning som jag definitivt kommer att använda mig av när jag själv blir lärare.

På fredagen hade vi ett sokratiskt samtal, där vi diskuterade kring vilken ställning vi skulle ta ifall det skedde krig i Sverige med tanke på alla dessa reklambilder av försvarsmakten, där det står: "Vad håller du på med?".  Det togs upp olika åsikter, och det är ett väldigt svårt val. Vad ska man göra i en sådan situation? Kommer man försvara sitt land eller kommer man att fly? Jag tror att jag kommer att fly, men om och när den stunden kommer, så vet man inte riktigt. Det enda jag känner att jag vet är att jag kommer förmodligen få en shock.

Hej då!

Assignment #2

Veckoreflektion (vecka 5)

Hej!

Jag har inte fått ut så jättemycket utav denna vecka måste jag erkänna. Vi har haft 3 inläsningsdagar och lektion i två dagar.

I onsdags (30/1) fick vi information kring hur vi ska använda oss utav datorerna på HDK och hur vi ska skriva ut papper. Vi fick en vägledning om hur vi ska ta oss till vårt konto och att vi ska använda oss utav studion på HDK:s hemsida. Det var bra för att jag hade personligen inte tänkte på det, även om det egentligen är en självklar sak.

Vår studievägledare gav oss information kring kursen men även enormt mycket inspiration kring hur vi ska göra för att få det jobb vi vill ha. Han sade bland annat att vi skulle kunna söka upp skolor som vi kan tänka oss att jobba på och fråga rektorna där vad det är de kommer behöva utav en bildlärare. Om exempelvis en skola söker en lärare som ska vara väldigt kunnig inom fotografi, då kan man nu som student se till att bli expert på det och fokusera på det (så himla rätt).

Vi fick vårt första assignment, där jag köpte 2 citroner och 2 paprikor och placerade de bredvid ett hjul av en bil där jag då associerade den farliga platsen med världen, som den kan vara ibland.

I fredags(1/2) gick jag och tre andra personer till Göteborgs konstmuseum och såg bland annat Klara Kristalovas utställning, en mörk barndomsfantasi . Sedan såg vi verk som tillhör Cajsa von Zeipel. Hon har skapat enorma skulpturer som exempelvis den kända "Strippan". Både Klaras Kristalovas utställning samt Cajsas von Zeipels verk ansåg jag vara unika, för att jag har aldrig sett något liknande och blev väldigt fascinerad av deras tekniker.